Kapitel 8, del 3
Paul;
Jag satt på en sten vid utkiksposten och såg på Chris som låg på rygg och stirrade upp i på molnen.
”Så...” började jag, ”enligt Alice så kommer Caius. Snart.” Hon nickade bara.
”Och hon säger att det kommer hända något... konstigt.” Jag såg undrande på henne.
”Konstigt?”
”Ja”, började hon, la sig på armbågen och såg på mig, ”i hennes syn försvann jag. Jag antar att jag är med dig eller något och det oroar mig.”
”Oroar de dig att jag är med dig när Caius kommer?”
”Ja.”
”Varför det?” Jag kände mig faktiskt ganska förvirrad.
”Därför att när han upptäcker att det är du och jag så kommer han att bli – arg. Och försöka döda dig. Och kanske mig.” Hon såg allvarligt på mig.
”Okej, men jag är faktiskt som jag är för att kunna försvara mig mot blodsugare.” Jag flinade men hon såg skräckslaget på mig.
”Du är 19”, flämtade hon.
”20”, muttrade jag.
”Du är ändå för ung för att slåss mot Caius. Om han ens slåss ensam, vilket han nog inte kommer göra.”
”Jag har flocken på min sida.”
”Paul, det kommer inte funka, det är inte lönt! Du vet inte vilka krafter som Volturis vaktstyrka har!”
”Nej men jag vet att du har ungefär allas gåvor i alla fall, så det gör kanske inte så mycket.”
”Och om styrkan vet om det och slår ut mig då? Gör så att jag inte kan använda deras gåvor?” Jag kände hur mina händer började skaka och hon satte sig snabbt upp och tog tag i dem.
”Lugn”, mumlade hon och såg mig i ögonen. ”Det kommer inte hända, jag var bara arg.” Jag slöt ögonen och började långsamt att lugna ner mig.
”Okej – jag är okej”, mumlade jag.
”Bra”, svarade hon och pressade försiktigt sina läppar mot mina. Jag öppnade försiktigt mina läppar och lät hennes tunga möta min. Jag drog hennes intill mig och hon log och la armarna om min hals.
”Oj förlåt, stör vi eller?” frågade någon kyligt medan en annan fnissade. Jag såg snabbt upp och upptäckte Seth och Leah Clearwater som stod vid skogsbrynet, Seth flinade mot mig och Leah såg som vanligt ganska sur ut. Jag blängde på dem och Seths flin blev bredare.
”Ska inte ni vara med på mötet eller?” frågade Leah.
”Eller vill ni kanske bara sitta här och 'mysa'”. Jag stirrade på Seth.
”Mötet? Men det är väl inte fören 10.”
”Precis och klockan är fem i. Vilken tur ni hade att vi gick den här vägen.” Seth log stort mot Chris som log ett svagt och generat leende tillbaka.
”Fem i?” utropade jag och reste mig så snabbt att Chris höll på att falla till marken om jag inte hållit i hennes hand. ”Du skojar med mig Seth?!”
”Jag tror att han har rätt”, viskade Chris.
”Ehm, ja då får vi väl gå då”, mumlade jag. Chris såg undrande på mig.
”Okej, då går vi”, sa Chris och la armen om min rygg. Seth flinade mot mig och jag blängde argt på honom.
”Skynda på, jag vill inte missa korven”, sa Seth och skuttade i förväg.
”För att vara 14 så är han otroligt irriterande”, muttrade jag och Chris skrattade.
”Jag gillar honom”, mumlade hon, kysste mig på kinden och drog mig sedan efter Leah och Seth bort till klipporna där man redan kunde ana en sprakande eld.
