Kapitel 7, del 2
Alice;
”Hur kunde du?!” skrek jag när Chris kom ut ur skogen. Jag rusade fram till henne, skakade henne och tryckte henne sedan tätt intill mig. Chris flämtade förvånat till och jag släppte henne snabbt. ”Glör aldrig om det”, morrade jag. Chris skruvade på sig och mötte inte min blick.
”Det blir kanske lite svårt...”, mumlade hon. Plötsligt kom Carlisle gående mot oss och han såg lika lättad ut som jag kände mig.
”Chris”, sa han och kramade om henne. ”Vart gick du?”
”Det har jag redan sagt”, muttrade jag.
”Det har hon säkert gjort”, mumlade Chris. ”Jag följde med Jake till La Push. Det var verkligen trevligt och han har väldigt trevliga vänner.” Hon log svagt.
”Vad trevligt”, sa Carlisle svävande. ”Men tyvärr så får du inte lov att vara där. Regler.”
”Men Sam sa att det var okej, att jag var ett undantag.”
”Jaså.” Carlisle såg på henne. ”Vi tar det där inne.” Vi började gå till huset och Bella mötte oss i dörren. Hon gav Chris en mörk blick och jag suckade. Bella var svartsjuk på Chris, fast hon var helt ny. Men det skulle lägga sig snart, det visste jag.
”Chris!” ropade Emmett och lyfte upp henne när hon kommit innanför dörren. Hon skrattade.
”Aj Emmett du krossar mig!”
”Nej då”, skrockade han och släppte ner henne.
”Chris du måste berätta varför du får komma till La Push och inte jag.” Emmett putade med underläppen.
”Och vad exakt skulle du göra där”, skrattade Chris.
”Åh, jag skulle nog jaga lite varg, det finns en av de där varulvarna som irriterar mig lite.” Han flinade och försökte uppfattade en bild i hans minne. Jag se hur all färg försvann från hennes ansikte.
”Nej”, flämtade hon och staplade bakåt och jag tog tag i henne innan hon föll.
”Jag skojade bara”, sa Emmett snabbt och såg orolig ut. ”Chris, hur är det med dig?”
”Åh...”, mumlade hon och blundade.
”Vad är det med henne?” frågade jag och såg på Edward. Han uppfattade mitt dolda meddelande och läste snabbt hennes tankar.
”Hon har blivit präglad”, sa han förvånat.
Bella:
”Hon har blivit präglad”, sa Edward och allt mitt blod frös till is. Hon hade blivit präglad. Hon hade blivit präglad i min Jacob, min Jake! Jag kände hur hatet välde upp inom mig och vände på klacken och sprang. Jag sprang ut ur huset och hörde hur Edward ropade efter mig.
”Jake!” skrek jag ursinnigt. Ingenting hände, förutom att Edward kom ut ur huset och gick försiktigt mot mig.
”Bella”, sa han med len röst men jag tog ingen notis om honom.
”JAKE!”, skrek jag ännu högre medan jag gick argt mot skogen. Edward tog tag i min arm.
”Bella, var inte dum”, sa han skarpt och i samma stund dök Jakes stora rödbruna varg upp i skogsbrynet.
”Kom ut så att jag kan prata med dig”, väste jag. Jake tvekade en sekund och vände sedan om för att återvända på två ben.
”Vad har hänt Bella?” frågade han orologt.
”Vad som hänt? Vad som hänt? Det är du som ska berätta för mig vad som hänt!”, skrek jag. Och slet mig loss ur Edwrads grepp och rusade mot Jake som såg förvirrad ut.
”Va?”
”Hur kunde du, varför just henne? Du – du... hon!”
”Bella jag förstår inte ett ord av vad du säger”, flinade Jake.
”Prägling”, väste jag.
”Åh, jaha. Visst är det kul för henne?” Jakes flin blev bredare och jag blev bara argare.
”Kul för henne..? Har du över huvudtaget tänkt på mig?”
”Varför skulle jag det, det gör jag ju redan?” Jacob såg förvånad ut.
”Du – du präglades i henne”, morrade jag.
Till min förvåning började Jake att skratta. Skratta.
”Är du seriös?” frågade han mellan skrattsalvorna.
”Ja”, röt jag.
”Men Bella”, fnissade han.
”Jaha, nu förstår jag”, sa Edward och även han började skratta, även om hans var lågt.
”Förstår vad?” fräste jag åt honom. Jake flinade mot mig.
”Det är inte jag som blivit präglad i Chris. Den lycklige är Paul.”
Kommentera :D !
Jag tycker det är riktigt intressant att följa (y)
Keep on going!
Och när du har tid, släng gärna en kommentar på min berättelse också. La upp den för din skull haha ;D
