Kapitel 8, del 2
Chris:
Jag skrek till när jag kände hur något grep tag i mig midja och slängde mig högt upp i luften.
Jag landade i Pauls varma armar men slängdes genast över till Jacob och hivade mig tillbaka till Paul.
”KILLAR SLUTA”. Jag kunde inte hjälpa det, jag skrek av skratt.
”Sluta? Okej”, sa Paul, fångade mig och slängde mig sedan över sin axel. ”Vart ska vi gå med vårt byte Jacob?”
”Tja, ingenstans skulle vara bäst”, sa en kylig röst från skogsbrynet som jag genast kände igen.
”Jane?”, frågade jag och försökte titta fram bakom Pauls ryggtavla.
”Ska jag hjälpa dig?” Janes röst var silkesmjuk och jag hörde att hon log, säkerligen elakt.
”Nej tack”, sa jag snabbt. ”Paul sätt ner mig.” Paul lydde snabbt och stirrade på Jane samtidigt om han försökte hindra mig från att gå fram till henne. Jag daskade till hans hand och han slutade genast att hindra mig.
”Vad gör du här... ensam?” frågade jag.
”Jag skulle just fråga desamma. Aro har skickat mig. Och Felix. Och några till.”
”Och var är de då?”
”I skogen någonstans.”
”Jaha. Och du är hundra på att det bara var Aro som skickat dig?”
”Helt hundra. Caius bryr sig inte om att du stuckit.” Jane log elakt mot mig och jag log tillbaka.
”Bra.”
”Bra?” Jane såg förvånad ut och jag nickade bara åt henne.
”Ja, bra. Du kan hämta Felix och de andra och sen dra hem till Volterra igen. Jag stannar.”
”Du kan inte bara stanna, du tillhör Volturi.”
”Verkligen inte”, fnös jag, ”jag har lämnat det livet bakom mig.”
”Om du säger det så”, mumlade Jane. ”Jaja, då återvänder vi då. Jag säger till Aro att du hälsar.”
”Visst gör du så”. Jane såg uttryckslöst på mig och vände sig sedan bort och försvann. Jag stod tyst kvar och såg efter henne innan Paul kom fram till mig med Jacob tätt i hälarna.
”Vem va det?” undrade han.
”Det är en långhistoria.”
”Berätta.”
”Inte nu okej? Jag måste tillbaka till Cullens.” Paul rynkade lätt på näsan.
”Mm, okej. Kom hit ikväll vid halv 9 så kan du berätta.”
”Men mötet börjar inte fören vid 10”, mumlade Jacob och såg på mig och Paul.
”Det är lugnt”, sa jag. ”Det är en lång historia så det kommer ta lite tid.”
”Men”, började Jacob och jag såg på honom. ”Men – då kommer jag inte få höra den ju.”
”Du kommer få höra den i huvudet på Paul i alla fall”, muttrade jag.
”Men det är inte samma sak”.
”Jag vet. Jag är ledsen killar men jag måste verkligen sticka.” Jag kysste Paul snabbt på munnen och kramade om Jacob och började sedan springa hem till Cullens.
Alice:
När Chris kom springandes lyftes en sten från mitt bröst. Jag gick och mötte henne och såg att hon var helt oskadd.
”Chris, Jane var här.”
”Jag vet”, svarade hon flämtade, ”jag träffade henne.”
”Själv?” Jag stirrade på Chris som skakade på huvudet.
”Med Jake och Paul.”
”Åh nej, det va inte bra”, mumlade jag.
”Inte?”
”Nej, hon kanske berättar för Caius att du är med varulvar. Han kommer inte gilla det.”
”Men”, sa Chris, ”Jane sa att han inte brydde sig om mig längre.”
”Åh du, det där är inte ens sant. Han är helt besatt av dig och han kommer nog inte låta dig komma undan utan ursäkter...”
Ja, nu va jag lite duktig och la ypp ett ny så snart, eller hur ;)
Duktig :)
det är lite spännande nu ^^
