Kapitel 9, del 1
Chris:
När jag, Paul, Seth och Leah kom fram till elden var nästan hela flocken samlad. Vissa av dem hade jag redan träffat, hemma hos Sam och Emely, men det fanns några som jag inte sett innan. Jag blev snabbt presenterad för dem och Emely log vänligt mot mig när jag satte mig ner bredvid Paul och Quil. På andra sidan brasan satt Bella och Jacob. Jake log snabbt åt mig och jag log tillbaka. Bella gav mig en arg blick och såg sedan förbi mig. Jag bet mig i läppen och såg ner i marken.
Stämningen runt brasan var underbar och alla pratade och skrattade. Quil skojade om att han skulle vara tvungen att kasta mig i havet för att få bort vampyrdoften från mina kläder.
”Fast Bella måste också följa med då”, flinade han och Bella såg upp.
”Ehm, ja. Kul.” Hon bet på sin korv och såg frånvarande ut och Quil såg undrande på henne.
”Kan du inte bara vänja dig med vampyrdoften”, retades jag tillbaka och brydde mig inte om Bellas nedstämdhet.
”Kan jag kanske, fast det är inte jag som måste utstå den stanken, det är silverpäls.” Paul såg stött på Quil.
”Jag tycker inte att hon luktar vampyr”, muttrade han.
”Det gör du visst, men bara när jag varit hos Cullens”, flinade jag och han såg på mig.
”Hm, ja kanske.” Jag fnissade till, och Quil började skratta. En harkling tystade oss genast och jag såg bort mot Billy Black, Jakes pappa. Han började berätta myterna om hur varulvarna blev till och jag lyssnade till varenda ord han sa. Hans röst var - magisk. Hela historien var så spännande att jag inte märkte att elden hade falnat fören historien var slut. Vi satt tysta och såg på glöden.
”Paul, Embry och Jake. Kan ni hämta mer ved?” frågade Harry Clearwater och Paul reste sig. När han försvann kände jag plötsligt hur det börjat blåsa en aning och min hud knottrade sig. Jag drog upp benen mot kroppen och la huvudet på knäna och såg på människorna som satt runt det som var kvar av elden.
”Men,” började en kille, Quil tror jag att han hette, ”om våra vargformer visar vilka vi är, är då Sams päls svart för att han är så – tuff?”
”Och vad visar din då”, sa Paul som kom tillbaka med famnen full med torra grenar, ”hur söt du är?” Jake och Embry fnissade till och Quils rodnade men det syntes inte så mycket på grund av hans hudfärg.
”Och din grå päls då”, muttrade han, ”är det för hur känslokall du är?”
Paul, som just satt sig bredvid mig igen stelnade till och vände sedan sakta på huvudet och såg på Quil. Alla i ringen höll andan när Paul började skaka och Sam öppnade munnen för att säga något men kom av sig.
Jag la handen på Pauls axel och såg på honom.
Det var ett skämt, tänkte jag till honom, lugn.
Paul såg på mig, slöt ögonen och började sedan sluta skaka. Han andades tungt ut genom näsan och öppnade sedan ögonen igen. Jag log mot honom och gav hans axel en lätt tryckning.
”Oj”, sa Jacob storögt. ”Oj.”
