Kapitel 9, del 2
Chris:
”Oj?” frågade jag och såg på Jake.
”Ehm...”, svarade han och mötte inte min blick. Jag såg på Paul men även han såg på något annat istället för mig.
Vad är oj? Viskade jag inne i Pauls huvud.
Han rörde sig lite oroligt innan han svarade.
Jag har haft lite svårt att – behålla kontrollen. Innan du kom.
Jag såg fundersamt på honom.
Och jag får dig att behålla den? Han nickade svagt. Ett litet leende började leka på mina läppar och jag såg på Jake.
Varför kunde du inte bara berätta att han hade svårt med kontrollen? frågade jag honom i tankarna och han hoppade högt.
”Fan Chris, du skrämde mig!” utropade han och jag och Paul började skratta. Billy såg på oss med ett ögonbryn lyft och vi tystnade.
”Harry, vill du berätta den andra historien?” frågade han och såg på Harry som nickade och började berätta. Jag lutade mig mot Pauls bröst och han la armarna om min kropp.
Jag slöt ögonen och lyssnade lika paralyserat på Harrys historia som till Billys. Av någon anledning så gjorde Harry röst mig sömnig och jag öppnade ögonen för att inte somna. Jag började kämpa mot mig själv för att hålla ögonen öppna och tillslut gav jag upp och slöt dem igen. Jag försökte koncentrera mig på Harrys röst igen men istället hörde jag Pauls lugna, rytmiska hjärtslag. Det gjorde mig bara mer sömnig och jag började ändra ställning. Paul lossade lätt sitt grepp om mig och drog mig istället lite närmre sig. Jag lutade huvudet mot hans hals och andades in hans doft. Skog. Hav. Och träd.
Jag log för mig själv och såg försiktigt upp på Paul som tittade på elden. Jag tyckte om att se hur eldskenet lekte i hans ansikte. Jag letade med min hand tills jag hittade hans och kramade den lätt. Han såg på mig och smekte försiktigt bort en hårslinga som fallit fram i ansiktet. Jag log och slöt ögonen igen. Jag tänkte igenom vad som hade hänt sen jag kommit till Forks och jag kom fram till att jag aldrig varit så lycklig som jag varit den här tiden.
Eldens sprakande och den gamle mannens berättade fick mig att falla ner i någon underlig sorts dvala.
Jag öppnade sakta ögonen och dagsljuset stack mig i ögonen. Jag vred försiktigt på mig – utan att komma någonstans. En arm låg tungt över min midja och kände värmen genom täcket.
Täcket?!
Jag var klarvaken och såg mig omkring. Jag hade varit i Paul hus innan, t.o.m. Inne i hans sovrum, det var precis var precis där jag befann mig. I hans sovrum. I han säng. Men honom bredvid mig.
Jag log och försökte vända mig om men hans arm var i vägen. Jag knuffade honom lätt i sidan och han rörde sig lite. Jag stack armbågen i hans mage med en sån kraft att han flög upp och såg sig yrvaket omkring.
”Hej”, sa jag.
”Åh hej”, mumlade han och la sig tungt ner i sägen igen.
”Sömntuta”, muttrade jag och vände mig mot honom. Han hade slutit ögonen igen. Jag pressade mina läppar mot hans. Han la snabbt armarna om mig och drog mig intill sig. Jag fortsatte att kyssa honom. Ha la försiktigt handen på min midja men handen sökte sig ganska snabbt upp till mitt ena bröst. Jag kved och Paul nafsade mig i läppen.
”Paul”, stönade jag och han såg på mig med sina stora svarta ögon.
”Mm”, mumlade han medan han började kyssa min hals.
”Jag älskar dig, vet du det?” Han såg på mig och nickade sedan.
”Jag älskar dig också.” Jag log brett mot honom och la händerna på hans nakna bröst. Han drog av mig min svarta tröja och smekte mig lätt över den nakna huden.
Det här är sjukt, tänkte jag medan jag försiktigt la ena benet över hans. Han rullade smidigt över över mig och jag log. Jag visste vad som skulle hända sen, något jag längtat länge efter ända sen jag lämnade Caius. Jag var redo för honom, redo för min Paul...
