Kapitel 6, del 2
Paul:
”Vänta lite här... det som ni säger är alltså att Paul blivit präglad i...mig?” Chris såg verkligen chockad ut.
”Mmh, typ”, mumlade jag.
”Coolt.” Hon flinade. ”Kan det vara därför jag kände mig konstig där ute i vattnet?” Jag andades lättat ut. Hon hade känt något i alla fall.
”Ja, och det var därför du inte kunde sluta stirra på honom på stranden”, muttrade Jake. Hon såg på honom.
”Du låter avundsjuk”, viskade hon och såg ut som om hon plågades.
”Klart jag är. Jag hade också velat hitta min prägling men nu är det så att jag är kär i någon som är mer kär i en annan.”
”Åh.” Hon såg rakt ut i luften med tom blick.
”Ja, det är hon”, viskade Jacob. Jag stirrade på honom, vad höll han på med? Han snackade rakt ut i luften...
”En annan av mina gåvor”, log Chris. ”läsa och 'skicka' tankar.”
”Du kommer inte ens få ha dina tankar i fred när du är normal”, flinade Jacob och såg nästan nöjd ut. Jag ryckte på axlarna och såg på Chris igen.
”Spelar ingen roll.” Wow, kunde någon verkligen vara så vacker? Chris såg generat på mig.
Jag flinade mot henne och hon log tillbaka och såg sedan ut över havet.
”Är det där en snöstorm?” frågade hon förvånat. Jag följde hennes blick ut över havet och såg hur de stora grå molnen kom rusade mot oss över vattnet. Jo visst hade hon rätt, det var en snöstorm och den närmade sig snabbt.
”Vi måste här ifrån”, sa jag precis som en hård vind blåste ut mot havet från land. Chris tappade balansen, även om det bara var för någon sekund, och vinden drog henne utåt och hon föll med ett skrik nerför klippan.
”Chris!” skrek jag och kastade mig fram för att försöka fånga henne men försent. ”Nej!” Jag såg att hon slog i vattnet och kastade mig sedan efter henne.
”PAUL!” skrek Jacob och rusade fram mot kanten.
Jag skar igenom vattenytan som en kniv och fortsatte neråt. Jag kunde se Chris livlösa kropp som sköt ner mot bottnen. Plötsligt fångades hon av en ström och drogs iväg åt höger. Jag simmade för allt vad jag var värd och fick ta i hennes handled. Jag drog lätt i den för att få ur hennes kropp ur strömmen. Hennes hud såg läskigt grågrön ut och jag blev plötsligt livrädd. Tänk om hon var död?!
Snabbt sträckte jag mig fram, la armen om hennes midja och började simma uppåt. Vattnet var läskigt mörkt och trycket i öronen fick mitt huvud att bulta. Mina muskler värkte när syret började ta slut och svarta prickar dansade framför mina ögon. Vattnet hade börjat bli en aning ljusare, jag kunde inte ge upp nu. Jag sparkade för allt vad jag var värd. Bara en lite bit kvar nu...
I nästa sekund sprängde jag vattenytan och jag drog in luft i mina värkande lungor. Snabbt simmade jag mot stranden medan en snöfylld vind försökte blåsa mig in i klipporna.
När jag väl kommit upp på stranden la jag ner Chris på marken och började med hjärt -och lungräddnig. När jag blåste in luft i hennes lungor rann det iskallt vatten ur hennes mun. I det ögonblicket bad jag till Gud, något jag aldrig gjort innan. Om han nu fanns, så kunde han väl rädda henne?
En ryckning. En hostnig. Sedan. Liv. Hon hostade, spottade och flämtade. Jag skrattade lättat och hon såg på mig med grumlig blick.
”Wow”, mumlade hon. ”Du måste verkligen vara helt...underbar”
Sååå, vad tyckte ni då??? :D
W.Pen
Jag fick hjärtinfart !:) jag väntar spänt på fortsättningen ;D
